Tävlingspremiär i Premiärmilen

Det har varit en lång vinter.

Många förändringar sedan samma tid förra året.

Ny träningsbas, ny vägledning – och mÃ¥nga nya aspekter i livet.

Jag har cyklat fler pass iklädd trippellager och med mössa på huvudet denna vintern än totalt under de föregående 5 åren.

Men det har varit mycket träning – och det har varit bra träning.

Just nu är jag inne i de sista tunga veckorna inför Challenge Fuerteventura.

Det är tre veckor kvar, vilket ger mig lite drygt tvÃ¥ veckors jobb – följt av lite välbehövlig uppfräschning.

Vilket är ett ord som känns väldigt främmande inför dagens lopp Premiärmilen.

Jag har sett bitar av skriverier som satt mig som favorit.

Hade de haft lite bra stalltips och insider info kanske de hade tänkt annorlunda.

Hade jag varit du, hade jag inte satsar för många slantar på denna lite trötta springare idag.

“Du ska väl inte snacka ner dig själv inför start Lisa?”

Nej det ska jag inte. Jag kommer att ställa mig på startlinjen och be kroppen att göra allt den kan för att få det grymmaste träningspass möjligt inför kommande säsong.

Ibland tävlar man enbart för att bli bättre, med tuffheten och smärtan som enda syfte.

Alternativet hade varit att ställa mig på ett löpband och sätta tempot till någonstans kring de 3:30min/km och stoppa in hörlurarna. Eller ge mig ut till Stora Skuggan vid fyra snåret i eftermiddag och solo köra de 2x5km varven.

Och hur kul är det på en skala?!

Nej, idag ska jag dra på mig en nummerlapp, bli lite nervös, och dela de 10 kilometrarna med hundratals andra löpare.

Premiärmilen…

Kom igen nu benen.