Som i transit
May 20th, 2016 av Lisa
Bild: Etienne van Rensburg
Det har varit en vĂ€ldigt intensiv period sista halvĂ„ret.Â
Antalet kilometrar flugna vill jag knappt tĂ€nka pĂ„ (om nĂ„gon vet ett smidigt sĂ€tt att rĂ€kna ut detta sĂ„ lĂ„t mig veta đ ) Att sitta sovandes i ekomiklass Ă€r lite av en konst jag hĂ„ller pĂ„ att förfina. Garderoben bestĂ„r av ca 10kg klĂ€der dĂ€r ca 70% Ă€r lycra och har nĂ„gon slags trĂ€ningsfunktion. Allt har sin givna och inarbetade plats, pĂ„sen med elekroniksladdar, energibaren, cykelstrumporna, pulsbanden. SĂ„ att fĂ„ komma hem till ett sommarsverige och faktiskt fĂ„ packa upp den dĂ€r vĂ€skan Ă€r en lyx och ynnest jag har lĂ€ngtat efter ett tag. Jag Ă€lskar att tĂ€vla och resa – men det Ă€r kombinationen och balansen av det dĂ€r andra som Ă€r essentiellt.
Att vara pĂ„ lĂ€ger med D-Squad och coach Darren Ă€r intensivt.Â
Det handlar om detaljer, hÄrt arbete och att försöka nÄ dit man förut inte riktigt har varit. Mina trÀningskompisar Àr likt ett gÀng arbetskamrater, men man gÄr sida vid sida ni det att vi blir pushade till max. Det gÄr inte att hÄlla upp en fasad eller hÄlla ett artigt vÀlputsat avstÄnd. Man visar det fina, det rÄa och det fula för varandra varje dag. Vi delar extrema framgÄngar och hjÀrtskÀrande motgÄngar med frekventa mellanrum. Jag har följt Jodie frÄn att ha sprutat champagne frÄn högsta steget pÄ pallen i Abu Dhabi till att ha missat chansen att representera sitt land pÄ OS. Det gör ont i hjÀrtat ibland. Jag har sett Mari sakta men sÀkert jobba sig upp till att stadigt prestera i topp pÄ VM-Series tÀvlingar och sÀkra en plats för sig sjÀlv i Rio. Jag sprang förbi Julia pÄ banan i Yokohama dÀr hon grÄtandes klev av dÄ tÀten varvat henne och OS-drömmen gick i kras.
OS Ă€r inte allt men det Ă€r dĂ€r fokuset legat för vĂ„r lilla grupp sista Ă„ret.Â
Tanken pĂ„ Rio Ă€r det som drivit mig och hjĂ€lpt mig kĂ€mpa igenom de gĂ„nger dĂ„ kroppen inte svarat – och hjĂ€lpt mig tömma mig ut och in nĂ€r Darren bett om det. Det Ă€r det som hjĂ€lpt mig igenom de tre sista Ă„ren nĂ€r det varit kĂ€mpigt med skador och avbrott. Jag ska fĂ„ ihop det – det ska gĂ„.
Jag lÀmnade det sent, jag vet.
Det var pĂ„ hĂ„ret att jag lyckade skrapa ihop tillrĂ€ckligt med poĂ€ng för att Sverige skulle fĂ„ sin nationsplats. Jag hann inte i tillrĂ€ckligt bra form för att prestera en topp 8. Det magiska numret som hade uppfyllt SOK’s kriteriet och gett mig en given plats.
Jag var nÀra i Abu Dhabi, 10:a och 2 sekunder i frÄn i en spurt.
Men liksom jag erfor i London sÄ handlar sport om marginaler och vikten av att vara pÄ rÀtt sida av dem.
Just nu kĂ€nns det som att jag sitter i transit – mellan tvĂ„ flyg.
Jag kan inte göra sÄ mycket mer Àn att planlöst gÄ och titta i taxfreen innan nÀsta plan gÄr.
Oavsett om det gĂ„r till Rio – eller en för mig Ă€nnu okĂ€nd destination sĂ„ Ă€r det skönt att vara hemma ett tag.Â
Jag samlar energi av att vakna i egen sÀng, dricka bryggkaffe och trÀna pÄ hemmaplan.
Om en dryg vecka gÄr bilen med Calle vid ratten och en massa cyklar ner till Morzine för sommarens höghöjdslÀger.
Förhoppningsvis skall SOK ha kommit med ett besked innan dess.
