Pallplats i Kinloch
February 1st, 2015 av Lisa
Tanken var ett fartpass och en rejĂ€l Ă„terintroduktion till tĂ€vlingsbanan.Â
“I couldn’t care less about the result” sa Darren innan jag lĂ€mnade Chula Vista. MĂ„let var en genomförd tĂ€vling och ett hĂ„rt pass i bagaget. Trots det Ă€r det alltid nervöst att stĂ„ pĂ„ startlinjen. SĂ€rskilt iförd sverigedrĂ€kt och med hela “we welcome Lisa Norden – the london olympic silvermedalist” introduktionen…
Vad skulle finnas i kroppen..?
Simningen gick bra och jag var med riktigt bra frĂ„n start. En smĂ€rre förvirring kring andra bojen (ang om hur mĂ„nga av bojarna man skulle simma runt…) gjorde att jag gled bak nĂ„gra positioner. Men jag hade lite koll pĂ„ tjejerna omkring mig och det var fortfarande en helt ok plats att vara pĂ„. Cyklingen bjöd pĂ„ en ganska ovanlig och extrem bana. En av de brantaste backar jag tĂ€vlat pĂ„ skulle man uppför, 5 varv. Det började regna precis nĂ€r starten gick sĂ„ det var blött och halt och ganska osĂ€kert pĂ„ utförskörningen. Tydligen Ă„kte en av tjejerna lĂ€ngre bak i fĂ€ltet i backen och det pratades utstickande benpipor och ambulans. Vi körde ganska försiktigt och fick trots det en ganska liten klunga pĂ„ en 8 tjejer och över en minut bak till jagande klunga. Uppför sista backen pĂ„ sista varvet tappad Kate Mcllroy kedjan och gruppen blev lite splittrad och utdragen. Sophie Corbidge fick en liten lucka in i vĂ€xlingen vilken hon höll och sedan utökade för att vinna tĂ€vlingen.
Jag hamnade i en jagande trio tillsammans med Grace Musgrove och Kate och framför oss fanns Kingsford sen Sophie.
Det Àr första gÄngen pÄ lÀnge jag sprungit i grupp pÄ tÀvling. Eller ja, jag har ju inte tÀvlat pÄ vÀldigt lÀnge sÄ det Àr klart att det Àr ett tag sen. Men det Àr en skön kÀnsla av att ha kontroll nÀr man hör att andra jobbar hÄrt. Eller att ibland kunna plocka upp nÄgons takt och rytm, och att hinna fokusera pÄ sig sjÀlv, andningen, rytmen. Farten vÀxlade lite men huvuddelen kÀndes ganska ok och jag började hitta en bra kÀnsla i kroppen. NÄgot jag lÀngtat sÄ otroligt efter vÀldigt lÀnge nu.
Vi hĂ€mtade in Kingsford och fick i det tvĂ„ platser pĂ„ pallen att slĂ„ss om. Tankarna började vandra till olika scenario och hur jag pĂ„ bĂ€sta sĂ€tt skulle kunna skaka av mig de andra tvĂ„. Med en 800m kvar blev vi ikappsprugna av Jaz Hedgeland som hade sprungit upp sig frĂ„n andraklungan. En minut bak. Hon kom snabbt alltsĂ„. Jag insĂ„g att det var min chans och gick med nĂ€r hon kom ikapp – och gick om.
Farten gick upp och det blev riktigt jobbigt, men luckan öppnades och tjejerna slÀppte.
DÄ kan man ta att det Àr lite jobbigt.
Det fanns ju en pallplats att springa för.
Det var lĂ€ngesedan det fanns en sĂ„dan att springa för och dĂ„ njuter man banne mig hela vĂ€gen in.Â
En skön start pÄ 2015 och kommande sÀsong. Har fortfarande mycket kvar att göra nÀr det gÀller trÀning, löpning och intensitet men nu kÀnns det i alla fall som att vi Àr pÄ rÀtt vÀg.
