Vinst i Jönköping IM 70.3


July 9th, 2018 av



Photo: Darren Wheeler / www.thatcameraman.com

Det var min triathlon tÀvlingsdebut i det lite större sammanhanget.

En halv ironman tĂ€vling i IRONMAN’s regi, ett internationellt startfĂ€lt och en VM-kvals plats pĂ„ spel.

Efter en lÄng rehabperiod av hÀlsenan i vÄras hade jag hunnit fÄ till ett första löpblock med bas. Men för mig kÀndes det fortfarande lite oklart hur jag skulle klara en tuff halvmara efter 90km krÀvande cykling.

Photo: Darren Wheeler / www.thatcameraman.com

Dagen gick bra, jag var först upp ur vattnet efter en kontrollerad simning. Jag tog tÀten pÄ cykeln och kunde hÄlla min egen fart. Det var kanske bÄde bra och dÄligt dÄ jag inte visste riktigt hur hÄrt jag skulle kunna gÄ pÄ. Med 15km kvar kom Kimberly Morrison ikapp och förbi, tÀnkte först att jag skulle hÀnga pÄ och pÄ lagom avstÄnd skugga henne in i T2. TyvÀrr tÀnkte inte mina ben i samma banor. Jag tappade en minut pÄ slutet och fick börja löpningen jagandes.

Photo: Darren Wheeler / www.thatcameraman.com

En minut kÀnns rÀtt lÄngt nÀr man Àr trött och sliten.

Jag tĂ€ppte till litegrann, och lĂ€nge lĂ„g jag ca 40s bakom, sen hĂ€nde det inte sĂ„ mycket mer. Vi sprang runt Munksjön i ungefĂ€r samma fart. Man har ganska lĂ„ng tid pĂ„ sig att fundera under en halvmara. Det jag sprang och tĂ€nkte pĂ„ var att jag skulle trĂ€nat mer… (vilket var ganska orealistiskt egentligen eftersom jag verkligen optimerat trĂ€ningen i vĂ„r).

Photo: Darren Wheeler / www.thatcameraman.com

Men jag orkade faktiskt hÄlla en ganska jÀmn fart, och jag kunde ocksÄ hÄlla mig till energiplanen och fick i mig de maurten gels jag hade planerat att fÄ i mig vid rÀtt tidpunkt. I slutet pÄ varv 2 av 3 fick jag ocksÄ plötsligt lite sköna tidsrapporter. 40s krympte till 35 och 30s. Plötsligt hade jag Kimberly inom synhÄll och jag kunde konstatera att jag sprang ganska sÄ mycket snabbare.

Jag gick ikapp och förbi och fick en rejÀl energiboost av att vara tillbaka i ledningen. Publiken var helt underbar och nÀstan bar mig in mot mÄlet sista kilometrarna.

 

Jag Àlskar att tÀvla och jag Àlskar att vinna. Att kroppen kÀnns stark och jag kan anvÀnda den som jag vill nu Àr helt fantastiskt skönt.

 

Tack Arild för tÄlamodet, Calle för supporten och alla sponsorer och partners jag har i ryggen!

Photo: Darren Wheeler / www.thatcameraman.com

Photo: Darren Wheeler / www.thatcameraman.com

Resultat:

  1. Lisa Norden 4:18:17
  2. Kimberly Morrison 4:19:56
  3. Kerry Morris 4:24:02
  4. Åsa Lundström 4:26:22

Var kommer motivationen ifrÄn?


April 9th, 2018 av



Den hÀr bilden speglar en av mina mest glÀdjefulla trÀningspass pÄ vÀldigt lÀnge.

Ett simpelt löppass pÄ löpband.

Om ni skulle kunna se hur axlarna liksom slÀpptes ner och klumpen i magen löstes upp samtidigt hade ni kanske sett bilden annorlunda.

Precis innan julafton 2017 opererade jag hÀlsenan. TvÄ slemsÀckar, 9cm plantaris sena och en bit av hÀlen togs bort och foten syddes ihop med 13 stygn. NÄgot jag kanske borde gjort redan för tvÄ Är sedan? Efter stÀndiga problem i högervaden, problem med hÀlsenan och en vardag dÀr jag sÀllan kunde trÀna som jag ville tog det ÀndÄ ganska lÄngt tid innan jag vÀl hamnade pÄ operationsbordet. Jag försökte allt lÀngs med vÀgen. Och jag tÀvlade ÀndÄ relativt bra med en viss framgÄng trots alla problem. Jag tog mig faktiskt till Rio, jag var tvÄa pÄ Island House Invitational och jag tog hem Cykel SM i Tempo och körde ett EM pÄ cykel. FÄ vet hur kompromissad min trÀning har varit. Trots det har jag aldrig saknat motivation att fortsÀtta trÀna.

SÄ varför dÄ? Och var kommer den ifrÄn. 

Just nu befinner jag mig pĂ„ ett höghöjdslĂ€ger med Norska Triathlonlandslaget. Att trĂ€na 30-35 timmar i veckan uppe pĂ„ 2350m Ă€r ingen barnlek. Jag har kommit pĂ„ mig sjĂ€lv sittande i duschen Ă€tandes pĂ„ chips efter en 7 timmars dag. KĂ€nslan att vilja lĂ€gga sig ner och dö efter ett 4 timmars pass pĂ„ trainer stirrandes in i en vĂ€gg. Men nĂ€r en av cyklisterna hĂ€r uppe frĂ„gade mig vad jag trĂ€nar för – hittar jag inte svar pĂ„ frĂ„gan.

Jag trÀnar för att bli stark, jag trÀnar för att bli vÀrldsklass igen. 

Det som driver mig Ă€r ingen specifik tĂ€vling eller dag – utan en kĂ€nsla.

KÀnslan av att vara i riktigt fantastisk form, kÀnslan att veta att nÀr mitt namn stÄr pÄ startlinjen sÄ vet tjejerna att det kommer att bli en galet jobbig dag. Jag drivs av lusten att fÄ vinna igen, för att ingen Àr starkare Àn mig.

Trots att fÄ kanske skulle tro mig sÄ lÀmnade jag London med tvÄ insikter;

-dels att jag Ă€ntligen verkligen var VÄRLDSKLASS,

-dels att det var nu det faktiskt började.

Jag hade aldrig en tanke pÄ att jag skulle vara fÀrdig, eller hade nÄtt nÄgon slags peak just dÀr. Och mycket riktigt sprang och simmade jag bÀttre Àn i London senare under sÀsongen 2012. Men fortfarande var kÀnslan att jag precis hade inlett nÄgonting, börjat vara dÀr jag ville vara.

TyvÀrr blev det ju inte riktigt en fortsÀttning pÄ utvecklingen kommande Är. Skadeproblemen kom in i bilden och det blev liksom en ond spiral som jag aldrig kom ut ur. Men trots det, trots alla motgÄngar och slag i ansiktet lÄngs med vÀgen har jag drivits av en inre motivation som ville bli bÀttre. Att jag hade mer att ge.

Det har varit spĂ€nnande att se utvecklingen under Arild’s ledning sista Ă„ret. Cykeln har förbĂ€ttrats och simningen tagit ett par snĂ€pp upp i nivĂ„. Att utvecklas i sig har gett mig motivation att fortsĂ€tta. Och vissheten att NÄR jag vĂ€l kan börja springa, dĂ„ kommer jag att ha en Lisa 2.0.

LĂ€ngst bak i huvudet har det alltid kanske funnits ett om.

OM Lisa kan börja springa igen.

Men för att mitt liv ska vara drĂ€gligt och arbetsinsatsen kunna motiveras fĂ„r det om’et aldrig ta över.

Det har det inte heller fÄtt göra.

Motivationen kommer nĂ„gonstans djupt inifrĂ„n, och den kommer av att jag vet att jag kan bli bĂ€ttre. Den vet att jag har mer att ge – och den gör det möjligt för mig att pusha kroppen extremt hĂ„rt i jakten pĂ„ Lisa 2.0.

 

 

FrÄn fela sida staketet


August 30th, 2017 av



 

Med helt fel klÀder och pÄ fel sida kravallstaketet var jag pÄ plats i Slottsbacken under helgens VM-Series tÀvling. 

HÀlsenan Àr under rehabilitering men all övrig trÀning har fÄtt ta ett steg tillbaka. Jag sliter pÄ med mina ryggövningar och ger kroppen lite extra mycket lugn och sömntimmar.

Trots att det kÀndes vÀldigt fel var det ÀndÄ trevligt att vara delaktig i VM-SeriestÀvlingen i Stockholm. MÄnga av dom som tÀvlar kÀnner jag och har trÀnar och tÀvlat nÀra ett flertal under mÄnga Är.

I stÀllet för att vara pÄ banan var jag runt banan.

Jag gjorde ett stopp i ITU’s triathlonlive kommentatorsbox under bĂ„de damernas och herrarnas tĂ€vling och hoppade ut pĂ„ kullstenen för att prata med speaker SillĂ©n. Det var helt fantastisk stĂ€mning vid slottet och det vĂ€rmer om triathlon hjĂ€rtat att se fullsatta lĂ€ktare runt den blĂ„a mattan.

Att Kristian knep silvret var den absoluta höjdpunkten. Jag har ju som bekant trÀnat en del med Norska landslaget under Äret och vet hur stark han Àr och hur hÄrt han trÀnar.  Att nu rada upp pallplatser pÄ raken Àr mÀkta imponerande och hatten av till bÄde Kristian och coach Arild! Jag fick ocksÄ chansen att sitta ner med Arild för en frukost dagen efter och lÀgga upp planen för kommande period (rehabben).

Just gÀllande kommande veckor sÄ har jag vÀldigt mycket fritt spel. Energin kommer att lÀggas pÄ att bygga upp kroppen och trÀning i övrigt vad som kÀnns skönt och roligt men inte belastande.

Passande sÄ kommer jag inleda just det momentet pÄ varmare ort dÄ vi fÄtt i uppgift av Apollo att reka ett par nya destinationer i Grekland.

 

 




ï»ż ï»ż