Ny helg och ny tävling – Världskuppen i Mooloolaba

En vecka och en hel del flygtimmar senare har Abu Dhabi bytts mot Australien och Mooloolaba. 

En strandort i Queensland, varmt, fuktigt och känt för sina stora vågor.

Jag var här första gången 2004, då var det min allra första Världscupp och en skräckblandad upplevelse. Nu mer än 10 år senare har jag kanske några fler tävlingar i kroppen men det känns ändå som igår.

Jag hade också min första pallplats på Världscuppen här.

Ã…r 2008 var jag en del av ITU’s Development Team och de sÃ¥g till att vi hade support med boende och assistans pÃ¥ de tvÃ¥ första Världskupperna för Ã¥ret. Jag hade precis börjat träna med Darren och haft en väldigt bra vinter nere pÃ¥ Gold Coast med mycket löpning och en fin utvecklingskurva pÃ¥ simningen.

Han varnade mig lite innan start och sa “bli nu inte rädd om det är sÃ¥ att du befinner dig i en ny position, spring bara, tänk inte”. Efter nÃ¥gra kilometer ut pÃ¥ löpningen fann jag mig nära täten, tjejerna föll ifrÃ¥n en efter en och jag slutade trea efter Emma Snowsill och Vanessa Fernandes. DÃ¥ mina tvÃ¥ absoluta idoler inom sporten (som senare i augusti det Ã¥ret skulle ta guld och silver pÃ¥ OS i Peking). Det var en fantastisk upplevelse att fÃ¥ dela pallen med dem och jag kunde inte riktigt förstÃ¥ vad som hade hänt. Varför alla andra plötsligt sprang sÃ¥ lÃ¥ngsamt. Helgen efter blev jag tvÃ¥a pÃ¥ Världscuppen i New Plymouth efter en sprint uppgörelse med Emma Moffat (som senare tog brons i Peking….) och jag var rankad 1:a pÃ¥ världsrankingen för första gÃ¥ngen.

Så att komma tillbaka hit nu till en plats med så mycket fina minnen är ganska speciellt.

Det är en tuff bana, stora vågor, varmt som attan och med en tuff backe man tar både på cykeln och på löpningen.

Jag och Jodie flög in till Brisbane i mÃ¥ndags kväll och spenderat nÃ¥gra dagar i Runaway Bay (Gold Coast). Vi har ett homestay där, ett fantastiskt hus vid vattnet, och grymma träningsfaciliteter. Lite lugn träning, massa sömn och lite försök till att fÃ¥ igÃ¥ng kropparna igen. Skönt sen att slänga in cyklarna i bilen och kunna köra till en tävling. Händer inte sÃ¥ ofta att man kan göra just det…

Det är ganska tufft för kroppen att köra två tävlingar så här efter varandra, särskilt med en såpass lång resa och jetlag mellan de två. Men det är också en grym möjlighet att pressa kroppen till lite bättre form och vänja systemet vid att tävla igen. Och jag behöver poängen. Så målet med helgen är att försöka skrapa ihop en dröse poäng och få lite mer fart på benen.

Mooloolaba är en kul tävling och det är återigen med skräckblandad förtjusning jag ger mig ut u vågorna här imorgon.