Linnea Holmertz i Canberra

Just nu finns Linnea Holmertz och Per Wangel på plats här i Canberra.

Personligen tycker jag att det är väldigt trevligt att ha lite “svensk sällskap”, långa människor med stark kaffekultur.

Jag tog chansen att ställa några frågor för att få reda på  mer om vem de är – och vad de tycker om Canberra.

Först ut är Linnea.

För att få en bra bild av henne bad jag Per att ge mig en beskrivning.

Per om Linnea:

Glad, klumpig tuggigummande tjej på 20 år som satsar stenhårt på att nå toppen i triathlon. Har tagit stora steg de senaste åren.

Hej Linnea!

Vad gör du i Canberra?

Vi växer som triathleter!

Vi (jag, Per och Coach Tomas) kom hit den 21:a mars och åkte direkt till Mooloolaba. Där gjorde vi säsongsdebut vilket var riktigt kul. Sedan dess har vi tränat hårt i Canberra och även gjort en liten avstickare till Batemans bay för en ”träningstävling”.

Varför vi valde just Canberra är givetvis D-squad och Lisa Norden. Darren Smith och hans gäng är otroligt duktiga och det känns som att jag lär mig massor på varje enskilt pass. Det finns en otrolig känsla för detaljer och små justeringar görs hela tiden för att få ut det maximala ur varje atlet. Alla jobbar stenhårt och det märks att dem är vinnarskallar hela högen. Det här är verkligen ingen dans på rosor utan det är blod, svett och tårar som gäller (och en hel del skratt). Hela verksamheten här i Canberra är helt enkelt mycket proffisionell.

Hur är formen?

Den är nog som den ska vara vid denna tiden på året. Det har varit en lång och hård vinter och kroppen har fått slita en del. Just nu är jag lite mer en dieselmotor, vilket är naturligt. När jag tränar mer grenspecifikt och tävlingslikt kommer kroppen att förhoppningsvis rappa till sig.

Utöver kängurur på cykelpassen – vad är största skillnaden mot att träna hemma i Sverige?

Det är massor! Värmen, dofterna, det vackra vyerna, attityden mot cyklister, vänstertrafiken, det böljande landskapet.

Sedan är det självklart en skillnad på passen i sig. Här är resurserna annorlunda. Allting är noga utträknat och massörens och sjukgymnastens åsikt samt kroppsliga värden spelar roll i varje träningsdag.

Om du skulle ranka vår bassäng på skala – var hamnar den då?

Från 1-10 får den en 6:a. I Sverige är man inte bortskämd med inomhusfemtior.

Man blir stark av långbana.

Minus för det smågrumliga vattnet som är aningen för varmt

(egen notering; imponerad av en 6:a här. Tänkte att hårbollarna i omklädningsrummet och plåsterna på botten skulle dra ner poängen lite mer.)

Vad har du för förväntningar på säsongen?

Jag har stora förväntningar på säsongen. Det är OS-år och det finns stora möjligheter att plocka poäng. Jag har mer träning i bagaget än vad jag nånsin har haft tidigare (självklart, men ändå) och jag tror att om jag är smart och gör allt enligt planen så kan det gå riktigtriktigt bra på U23-VM i Auckland i Oktober vilket är det stora målet.

Konstigaste upplevelsen på resan hittills?

Hmm, det har hänt mycket! Men redan de första dagarna i Mooloolaba fick vi uppleva något utöver det vanliga. Australien bjöd på sitt allra mest exotiska väder och vi hamnade mitt i en storm. Det ÖSTE ner vatten i mängder som svenska regnmoln bara kan drömma om. Det regnade på tvären i typ 2dygn. Luften var så fuktig att kaffepulvret blev en sörja och samtidigt var det ca 30 grader varmt. Mitt i detta kaos befann sig tusentals triathleter, världsstjärnor och motionärer, som febrilt försökte förbereda sig för tävling på bästa sätt. Inga sura miner, bara förväntan och spänning.

Tack för det Linnea – och Lycka Till!

Intervjuen med Per kommer på måndag.