Hög höjd i Avoriaz

Då var nästan de tre första veckorna på höghöjd i Avoriaz avklarade.

Vädret följde med formen och snön byttes mot alpsommar i takt med att pulsen sjönk och träningen gick lättare.

Tre veckor med Darren och gruppen som sällskap. Inga avbrott eller ovälkomna skador – bara goda dagsverken rakt igenom.

Jag vet ju att det är det som är grunden till kommande form, att få lägga in de där dagarna i banken. Det är den kontinuiteten som har saknats ganska länge nu i mitt liv. Att ha physio Sam på plats på i princip varje pass gör allting lättare. Att hela tiden kunna justera och behandla det som kärvar, vänligt men bestämt visa kroppen i rätt riktning.

Det börjar kännas bättre, och även om jag att vägen tillbaka till 2012 form är ganska sÃ¥ lÃ¥ng sÃ¥ känns det ärligen som att jag är pÃ¥ väg dit. Att träna med tjejerna ger hela tiden väldigt ärlig feedback och nivÃ¥n pÃ¥ vad som krävs är hela tiden närvarande. Det ger självförtroende inom vissa omrÃ¥den – och en pÃ¥minnelse om vad som krävs pÃ¥ annat. I like.

Det är tydligt – och enkelt.

Träningen har varit varierad med både hög intensitet och lite längre bas-byggar dagar.

Calle kom upp för en vecka sedan och har sett till att drilla oss i lite cykelteknik och kurvtagning. Tyvärr ingen av oss som cyklar pÃ¥ bakhjulet ännu (även om det givetvis är det ultimata mÃ¥let…). PÃ¥ tisdag flyger vi bägge tillbaka till Stockholm innan jag pÃ¥ onsdag Ã¥ker jag vidare till Azerbaijan för att joina resten av SOK truppen pÃ¥ plats i Baku.

Efter tre veckor här uppe ska det bli trevligt med ett miljöombyte och en möjlighet att få fräscha till kroppen och benen lite.