Fortsatta förberedelser i Morzine

OS är i full gång borta i Rio men känns fortfarande förvånansvärt avlägset här i Morzine. 

Vi tittar på tävlingarna i Rio på TV för att sen bege oss ut och köra årets mest krävande pass i vår numera hemmavana alp miljö.

Kontraster. Med stort K. Vi ska dit. Snart.

Vi har exakt en vecka kvar pÃ¥ lägret – vilket ocksÃ¥ innebär fler pass än vad jag kan räkna pÃ¥ mina tio fingrar. Calle Ã¥kte hem för ett par dagar sedan och med det tog det mesta av mina “vanliga” kläder med sig. Vad som är kvar är det olympiska kittet och OS cykeln – detaljer som gör att det visst börjar pirra i magen.

Från att ha tränat hårt och tagit ett par rejäla kliv framåt blev VM-Series tävlingen i Hamburg en besvikelse. Kroppen kändes seg och jag fick inte alls ut det som var tänkt. Tillbaka på lägret tänkte vi snabbt om och helgen efter åkte jag till Tubingen på en Bundesliga tävling vi inte planerat in tidigare. Resultatet var en klart rappare kropp, en andra plats och en löptid som stod sig bra jämfört med sportens bästa. Därefter störtdök vi direkt ner i nästa träningsblock.

Det är lite av en kamp mot klockan för mig, Rio. 

Jag vet, det är fyra Ã¥r mellan varje OS och ganska lätt att planera inför just det loppet… Hur kan man inte ha hunnit att träna färdigt..?

Men det är bara sen i höstas jag har kunnat genomför nÃ¥got som liknar en regelbunden löpträning. Och det är bara sen jag kom hit till Morzine kroppen har lÃ¥tit mig att börja springa fort. AlltsÃ¥ springa pÃ¥ riktigt och inte bara trivsel jogga runt i Ursvik.  Den sista mÃ¥naden har gÃ¥tt helt i rätt riktning och jag är förvÃ¥nad själv hur mycket och hur snabbt jag har kunnat kapa tider. FrÃ¥gan är bara hur lÃ¥ngt det kommer att räcka längs med Copacabana strand om tvÃ¥ veckor…

Jag är nu i den bästa formen jag varit sendan hösten 2012, och det är jag väldigt stolt över. Löpningen kommer tillbaka till mig och jag har fått känna på den där känslan när det går fort men med flyt. Det är kul att springa igen. Det är skönt att springa fort. Simningen är också den starkare än 2012 och tiderna i poolen bättre än tidigare i karriären.

Vad som är nervöst är om jag har sprungit tillräckligt mycket för att hålla ihop det på tävlingsdagen. Och om simningen, trots bättre simform än tidigare, räcker till i den för stunden rådande nivån på simningen. Men just nu är det inte där fokuset ligger, utan istället på att optimera varenda pass, varje natts sömn och se till att det som ligger på tallriken är optimalt för just det tillfället.

Det är en speciell tid och och jag har haft en fantastisk resa hit tillsammans med Mari (Rabie) och coach Darren. Det är det här jag tycker absolut bäst om med sporten, bulken av jobbet är gjort – kroppen börjar bli fräschare – och tiderna börjar bli roliga att prata om.

Dags att ta tag i den sista veckan här i bergen och få ut max av vad den har att ge.