Det börjar närma sig

Min boxvila börjar närma sig slutet.

Utan vare sig allvarligare psykiska men eller andra biverkningar har jag avverkat min rehab tid. Fasen uppbyggnad är påverkad och siden handskarna har lagts åt sidan.

Min första tävling kommer att bli VM-Series tävlingen i London. Resan har varit planerad sedan länge – och är egentligen viktigare än själva tävlingen. Förbundskapten Wiker kommer att komma upp till Davos och hela resan kommer att bli en general repetition av nästa Ã¥r.

Samma upplägg med resdagar, flygplats och transport. Liknande dagar pÃ¥ plats i London, fast med boende nära tävlingsbanan istället för OS byn. Tror det hade varit sÃ¥där att ladda pÃ¥ en byggnadsplats kanske…

Så även om jag inte är i toppform har jag en viktig helg framför mig. Det är också första -och sista chansen vi får att prova på banan som den kommer att vara under OS.

Så då ett par av tjejerna här uppe är i superform och laddar för sin OS uttagning går jag in med lite mindre anspråk. Efter en så pass lång tid utan löpträning kommer jag tyvärr inte att kunna vara i toppskick. Förvätningarna på mig själv ligger i stället på sim/cykelmomentet.

Utöver studerande av banor och konkurrenter blir det ocksÃ¥ afternoon tea med Barbara pÃ¥ lördagen. Ser framemot  lite folkliv och caféer efter min nÃ¥got spartanska och tysta tid uppe i bergen. PÃ¥ söndagen vankas sen herrarnas lopp vilket jag förväntar mig ganska mycket av. OS kval och allt… The Brownlees, Gomez och ett artilleri australiensare med flera. Högklassig underhÃ¥llning!

På måndagen åker jag sedan vidare till Irland för en återkoppling med Dr Hartmann. Efter ett antal veckor av rehab träning, nya inlägg och påbörjad löpträning är det dags att kolla av att det verkligen går i rätt riktning.

Så det blir  scones och te för hela slanten kommande veckor.

Kanske bäst att börja acklimatiseringen redan nu…

Förberedelse är ju som bekant A och O för framgång.

Te, scones och sim VM på Europsort.

Perfekt!