Kenyansk backträning

I morse blev vi bussade en 30min ut från stan, på en liten grusväg på väg mor Iten sprang vi sedan diverse backintervaller tills det kändes som att lungorna skulle sprängas. Jag lovar,vilken träning som helst på 2200m känns jobbig. Att beslriva hur det känns att dessutom försöka hänga på två stycken Kenyanskor [uppför] ligger utanför mitt ordföråd.

Efter lunch packade vi ihop våra saker och tog farväl av gänget på Kipkeinos camp. Det kändes riktigt sorgligt då de redan efter bara en vecka kändes lite som familj.
Lorna Kiplagats träningscentra gjorde oss verkligen inte besvikna. En 25m pool rakt framför sovrumsfönstret samt ett helmodernt gym som nästan kändes malplacerat ute på den kneyanska landsbygden. Istället för högklassiga löpare klädda i gamla t-shirts och håliga tights från 80-talet var vi istället omgivna av högklassiga löpare i senaste träningskollektionen. Poolen saknade tyvärr en pump och hade en färg mer likt en gelé groda än en simbassäng. Vi blev lovade att den skulle komma igång under morgonondagen, men med den kenyanska tidsberäkningen skulle jag kanske tippa på att vi kan simma igen under slutet av veckan.

2kg av kroppsvikten har redan försvunnit och det känns som att jag sakta men säkert återfinner något av den försvunna formen. Skönt!