Bundesliga premiär i Kraichgau

Bundesliga är fantastiskt roligt.
Det var lite så jag började min karriär, jag fick ett lag i Tyska Witten (en mindre ort i Ruhr området strax söder om Dortmund) någon gång 2005. Jag var då ung, oprövad och helt utan erfarenhet.
Genom laget fick jag hjälp med träning, sponsrad utrustning och chans att fÃ¥ tävla och samla erfarenhet. Bundesliga har en hel del väldigt bra triathleter, och när man som ung fÃ¥r chans att tävla mot Världsmästare och OS medaljörer – men i en mer överkomligt format än VM-Serien och stora mästerskap, lär man sig väldigt mycket.
Det var fantastiskt roligt att återigen dra på sig Witten dräkten och åka ner för att vara med på årets premiär i Kraichgau.
Vi hade ett bra lag på startlistan, Maike Caelers från Holland, Anja Knapp från Tyskland och hennes landsmaninna och BL debutant Nina Rosenbladt.
Tävlingen gick lördag kväll och Kraichgau hade förberett sig på fest och det var liveband, öltält och prezel försäljning i full fart när starten gick.

Rejset gick bättre än i Cagliari. Där fick jag ett otroligt bra kvitto på sim och cykelnivån men saknade helt farten på löpningen. Det sker ju inte sådär jättemycket träningsmässigt med knappa veckan mellan tävlingar så jag var väl inte helt säker på hur långt löpningen skulle ta mig denna gången.
Men det hade hänt en del, kroppen börjar vakna till liv och att damma av den ordentligt en gång gav faktiskt lite mer stuns i steget.
Jag fick en helt annan fart direkt ut ur T2, dÃ¥ var jag fortfarande inte i tät men det kändes att det fanns lite mer att springa med än innan. Sen plockade jag faktiskt upp tjejer hela tiden under de tvÃ¥ sista varven (att ha lite is i magen ibland kan betala sig). Ett tag sprang jag som 3:a med Anja och Maike precis efter mig. Lagledaren och vÃ¥rt support team stod och skrek som galningar vid sidan om dÃ¥ en ganska enkel matematik tydde pÃ¥ “tagessieg”. Och dÃ¥ var vi lÃ¥ngt ifrÃ¥n bästa laget pÃ¥ pappret. Anja fick ordentlig fart pÃ¥ sista varvet och vi slutade 3:a (Anja), 4:a (jag) och 5:a (Maike). Kändes lite som ett lagtempo pÃ¥ slutet 🙂