Dominoeffekten
March 27th, 2016 av Lisa
Det var ju det dÀr med kontinuitet jag pratade om.
A och O för att ta sig till och bibehĂ„lla tĂ€vlingsform. Inga heroiska trĂ€ningsinsatser eller magiska pass – bara vĂ€l utförda pass staplade pĂ„ varandra ett efter ett…
Ibland Ă€r det lĂ€tt – ibland Ă€r det en större utmaning att fĂ„ till det dĂ€r.
Efter tÀvlingen i Mooloolaba skulle vi fÄ nÄgra dagar lite lugnare innan vi drog igÄng den nya fasen mot VM Series tÀvlingen hÀr pÄ Gold Coast. Jag inleder veckan med att springa in i ett trÀd pÄ mÄndags morgonen. BAM. Rakt pÄ bara. Sprang efter Jodie och hon Àr ju lite kortare sÄ dÀr hon smutt sprang under trÀdet som hÀngde över stigen brakade jag rÀtt in i det.
Pannbenet Ă€r jag inte sĂ„ rĂ€dd om, det Ă€r tjockt och tĂ„l en del. Lite blod kan jag bli av med ocksĂ„, stör mig inte sĂ„ mycket. Men att jag drog foten lite i landningen gjorde det mig lite mer orolig. En svullen ankel och öm fot Ă€r ingen höjdare i min vĂ€rld. SĂ„ vi drog i handbromsen lite i trĂ€ningsupplĂ€gget och gav foten nĂ„gra dagar att hĂ€mta sig pĂ„. NĂ€r man tar bort lite löpning kĂ€nns plötsligt simningen lite bĂ€ttre och vi lastade pĂ„ nĂ„gra dagar av mycket styrkebaserad simning. Man tar bort lite benspark (knyter en cykelslang kring fötterna) och lĂ€gger pĂ„ paddlar. Hade ett av mina bĂ€sta pass pĂ„ lĂ€nge i onsdags, 3x(10x100m) s 1:20 lĂ„ngbana dĂ€r jag körde de tvĂ„ första varven “vanlig” frisim och sista med paddlar/band. LĂ€ngesedan det passet kĂ€nns sĂ„ stabilt och (relativt) lĂ€tt att utföra.
Fick behandling pĂ„ eftermiddagen och överkroppen var lite trött och stel (vilket var förvĂ€ntat) – men vaknade nĂ€sta morgon med ett revben som kĂ€ndes som att det satt och petade rakt in i högerlungan. Ouch. Stelt och ont och svĂ„rt att andas.
Jag tog mig igenom nĂ„gra pass till, Ă„kte till kiropraktorn pĂ„ lördagen och blev justerad men hade fortfarande ont i kroppen. Förklaringen kom nĂ€r febern smög sig pĂ„ pĂ„ kvĂ€llen…
SĂ„ den dĂ€r kontinuiteten Ă€r underbar – men ibland svĂ„r att fĂ„ till nĂ€r kroppen inte riktigt Ă€r i fas.
TyvĂ€rr Ă€r det inte sĂ„ mycket att göra utan mest gilla lĂ€get och försöka att inte bli frustrerad. Coach Darren försökte förklara att vi fĂ„tt till de pass vi behövde och faktiskt inte missat nĂ„got – Ă€ven om det kĂ€nns som att maskineriet gĂ„tt pĂ„ halvfart mest hela tiden.
Gilla lÀget.
BÄde huvud och kropp lÀr vara sprÀttiga om nÄgra dagar.
SprÀtt och frÀschet behöver inte vara helt fel heller, Àven om vi Àr mest vara vid (och tycker om) att vara helt kaputt och slut frÄn trÀning.
Bild: Etienne van Rensburg
