London lärdom

London 2011 blev tävlingen med det största mediala intresset frÃ¥n sverige – nÃ¥gonsin.

Det blev ocksÃ¥ mitt livs värsta resultat i karriären – nÃ¥gonsin.

Vad roligt det hade varit om det varit Hamburg i fjol, eller Yokohama… Men men – nu var det ju OS banan det handlade om mer än atletiska resultat.

Det är sådär att ställa sig på startlinjen med vetskapen om 6 veckor av frånvarande löpning. Och jag kan nu intyga att det är värre än sådär att försöka springa 10 km snabbt på bristande träning.

Triathlon är en ärlig sport. 9 gånger av 10 får man ut vad man lagt ner i träning. Med undantagen de gångar man blir sparkad i huvudet under simningen eller får punka på cykeln.

SÃ¥ jag följde facit och hade en bra simning utan att ta ut mig till bristningsgränsen – en säker cykel och en perfekt sista kilometer in till T2.

Sedan försökte jag förgäves att hitta rytmen. Rytm? Den hade nog flytt upploppen i London för i Hyde Park var den väldigt frånvarande. Från att ha varit en av tjejerna i täten fick jag en helt ny vy av löpningen. Jag fick se pärlbandet av tjejer som sträckte sig längs med the Serpentines promenad. 2minuter saknades. Och i dem två minutrarna fick det plats 30 tjejer.

Jag hade gÃ¥tt ut lite för snabbt. Eller, farten var inte för snabb – men relativt till min fitness var den för hög. Det gamla kända andningskrampen satte in ute pÃ¥ andra varvet och jag jag sprang runt och lÃ¥tande som en elefant som söker uppmärksamhet. Ut pÃ¥ tredje varvet sjönk jag tillbaka rejält i fältet dÃ¥ jag försöka slappna av och fÃ¥ ner lite mer syre i kroppen. Ut pÃ¥ fjärde varvet hittade jag rätt och tog igen en 10-12 placeringar. Tror nog sista varvet var mitt snabbaste, eller i alla fall bäst löpta. Började trots allt känna mig ganska stark!

Sista 200 meter tog jag fyra tjejer och slutade precis bakom Findlay. Om detta hade varit någon annan tävling i år hade det nog gett mig en pallplats. Men belyser återigen hur beroende vi är av oavbruten träning och en skadefri kropp.

Givetvis var tävlingen en chock för systemet och jag spenderade kommande 36h som en krympling. Punkterade fem blodblåsor och fick släpa runt på min stela och värkande kropp resten av london vistelsen.

Från London blev det Limerick och ett återbesök till Dr Hartmann.

Domedag gällande vaden – och träningen kommande mÃ¥nad. Ett grönt ljus nu och chansen finns för en starkare avslutning av säsongen. Om det däremot fanns nÃ¥gon risk för att förvärra eller försvÃ¥ra rehaben hade det varit att packa ihop tävlingsväskan för i Ã¥r.

Men – sista mÃ¥naden har gjort nytta och benet är i mycket bättre form! Jag fick trots mina orosmoln  istället order pÃ¥ att introducera tempo löp och intervall pass.

Det är dags att åka tillbaka till kontoret och sätta fart.

Peking är om 4,5 veckor och jag har 2minuter som skall tas av från löpningen. Time to get back to work!

Om du vill läsa mer om loppet i Hyde Park kan du kolla in följande i artiklar i DN, Expressen och Göteborgsposten.