Skade uppehåll

Tyvärr tvingas jag till ett tränings och tävlingsuppehåll under kommande månad.

“severe tendosynovitis of flexor hallucis longus”

Innebär på vanlig svenska en inflammerad sena i foten (den som fäster i stortån).

* OBS att det är en inlammation – och inte infektion som det felaktigt framgÃ¥tt i media

Den har besvärat mig ända sedan januari mÃ¥nad nere i australien. En liten “niggle” som sakta bleve värre och värre med symptom som hela tiden ändrade form nÃ¥got.

Trots många timmar hos sjukgymnasten och diverse medicinska utredningar kom jag upp hit till Davos utan att vara mycket klokare. Den allmänna åsikten var att det skulle försvinna av sig självt med tid och mindre belastning.

Något jag efter Madrid insåg inte var hållbart längre.

Eller i längden.

Vecka efter vecka var det svÃ¥rare och svÃ¥rare att springa – jag har vant mig med att alltid har ont. FrÃ¥gan är bara hur mycket pÃ¥ en skala till 10.

Alla VM Series tävlingar är stenhÃ¥rda – och det gÃ¥r inte göra nÃ¥got halvdant. Jag kan inte träna pÃ¥ 30% och hoppas pÃ¥ underverk när löpningen kommer.

Dagarna innan Madrid hade jag fått besked om att jag kunde åka till Irland för att träffa Gerard Hartmann.  En inom friidrottens värld känd sjukgymnast som jobbat med många av världens främsta löpare. Tanken var att han kanske kunde hitta en lösning?

Efter två dagar i Limerick och ett par väldigt intensiva pass på hans klinik blev jag skickad till Dublin. För fler MR bilder.

Kändes lite hopplöst dÃ¥ jag tagit tvÃ¥ omgÃ¥ngar bilder redan – utan att bli mycket klokare.

Men istället för att bara kolla vaden gjorde de en MR på foten också.

Bingo.

Från att ha fumlat lite i mörkret var det plötsligen helt klart varifrån min smärta kom.

Det sögs ut överflödig vätska och injicerades steroider.

Samt ordinerades vila och rehab.

Bra för läkning av skada. Inget bra för pågående säsong.

Men, efter att ha tvingats kompromissa med löpträningen så länge känns skönt att ha kommit till en åtgärd. Utsikten av att få springa utan att det gör ont väger tyngre än att tvingas avanmäla från tävlingar.

Så jag har två utmaningar framför mig innan jag är tillbaka i toppform igen.

1. Läka skadan

2. Ta igen förlorad fitness

Veckan som gick var total vila för foten. Nu fÃ¥r jag äntligen börja simma igen, vilket är tacksamt för bÃ¥de min mentala hälsa – och för min omgivning.

Men det kommer att ta ett tag innan jag är nere på fjolårets löptider.

TÃ¥lamod lisa,

tÃ¥lamod….