Ironman Hawaii 2023


October 23rd, 2023 av



Årets upplaga var mitt tredje VM pĂ„ distansen men enbart andra start pĂ„ just Hawaii. Med fjolĂ„rets erfarenheter i bagaget körde vi lite copy paste metoden med vĂ€rmeacklimatisering i garaget pĂ„ hemmaplan innan utresan sĂ„ att vi var pĂ„ plats tvĂ„ veckor före tĂ€vlingen. Hawaii Ă€r varmt och fuktigt och krĂ€vande pĂ„ ett sĂ€tt ingen annan Ironman jag kört varit. En stor skillnad med just VM för oss ocksĂ„ Ă€r sjĂ€lva startfĂ€ltet. PĂ„ de flesta andra Ironmanlopp Ă€r fĂ€lten mindre och avstĂ„nden större viket innebĂ€r att man taktsikt i större utstrĂ€ckning kan köra sitt eget lopp. Hawaii med 55 startande damer som alla hĂ„ller högsta kvalitet ger en annan dynamik. 

TrĂ€ningen pĂ„ plats startade bra och vi fick till ett antal vĂ€ldigt lovande pass i vĂ€rmen, sen Ă„kte jag pĂ„ en förkylning en dryg vecka kvar till start och tvingades Ă€ndra om en del i planan. Det blev en fin balansgĂ„ng mellan att lĂ„ta kroppen vila och hĂ€mta sig, samtidigt ge den en viss stimuli för att inte stĂ„ helt oförberedd inför uppgiften. 

Status dagen innan tÀvling var ok men inte helt 100%. Med det sköt jag det mentalt Ät sidan och hoppades adrenalinet skulle sköta sista biten Ät mig under tÀvlingen. 

Det Ă€r en vĂ€ldigt speciell stĂ€mning nĂ€r man kommer ner till piren tidigt pĂ„ morgonen, mörkret Ă€r kompakt, fukten hög och nervositeten nĂ€stan nĂ„got man kan ta pĂ„. Årets upplaga var ocksĂ„ speciellt pĂ„ det sĂ€tt att det var ett VM enbart för kvinnor. Vi var alltsĂ„ 2200 tjejer som pumpade dĂ€ck, fyllde pĂ„ vĂ„ra vĂ€tskesystem och sĂ„g till att allt satt som det ska pĂ„ cyklarna. 

15minuter före start var det upprop och presentation av proffsfĂ€ltet, vi samlades pĂ„ den lilla stranden pĂ„ Dig-Me beach innan vi fick klartecken att hoppa i vattnet och simma ut till starten en 150m bort. 

Efter en oĂ€ndligt lĂ„ng av vattentrampande för att hĂ„lla oss bakom startbojarna avfyrades Ă€ntligen kanon och vi var ivĂ€g. 

Starten var hektisk som förvĂ€ntat och mer en kĂ€nsla likt en VM-Series start Ă€n en Ironman. Det var mĂ„nga snabba simmare med i Ă„r och jag fick anvĂ€nda mig av hela mitt register för att positionerna mig nĂ„gorlunda ok i fĂ€ltet. Efter ett tag hade vi blivit en grupp dĂ€r farten kĂ€ndes jĂ€mn och lagom. Jag kunde börja slappna av och fokusera pĂ„ rytmen och andningen. 

Simningen klockades pĂ„ 54:08 vilket satta mig bland huvuddelen av favoriterna. 

Inledningen pĂ„ cykeln var stressig och nĂ€r vi efter första loopen runt sjĂ€lva Kona kom ut pĂ„ Queen K Highway var det en vĂ€ldigt lĂ„ng rad av cyklar som radade upp sig framför mig. Reglerna Ă€r komplicerade och efter förra Ă„rets mĂ„nga penalties var jag extremt rĂ€dd att Ă„ka pĂ„ nĂ„got onödigt tidsstraff utan cyklade extremt försiktigt. Reglerna sĂ€ger att man mĂ„ste hĂ„lla 12m till framförvarande cyklist, man fĂ„r aldrig backa ur en “drafting zon” utan bara köra om. Det innebĂ€r att man inte kan köra om nĂ„gon om inte den har en större lycka till framförvarande Ă€n 12m, alternativt mĂ„ste man köra om hela raden av cyklister (dĂ„ fĂ„r man 25s pĂ„ sig att passera varje cyklist) vilket Ă€r en vĂ€ldigt stor insats nĂ€r det gĂ€ller intensitet. Jag sĂ€krade upp med att hĂ„lla ca 20m och avvaktade med att se nĂ€r lyckor uppstod i raden och passade dĂ„ pĂ„ att köra om. 

Det tog cirka 6mil att komma upp mot tĂ€ten av gruppen (Ironman Ă€r tĂ„lamodets sport
) och dĂ„ var vi i början av den lĂ€ngre klĂ€ttringen upp mot vĂ€ndpunkten i Hawi. 

Av erfarenhet Ă€r Hawi ett bra stĂ€lle att börja sĂ€tta press pĂ„ folk och jag satte in en “attack” (fartökning pĂ„ IM-sprĂ„k). Jag fick lucka bakĂ„t och sĂ„g att jag började nĂ€rma mig Daniela Ryf som dĂ„ lĂ„g trea pĂ„ banan med enbart Taylor Knibb och Lucy Charles framför. Vid vĂ€ndpunkten var jag ikapp Daniela och Laura Philipp och Jocelyn McCauley hade jagat ikapp mig. Daniela slĂ€ppte med nervĂ€gen och jag, Laura och Jocelyn höll ihop vĂ€gen tillbaka in till T2. 

Generellt sÄ var cyklingen varmare Àn i fjol, inget molntÀcke och minimalt med vind gjorde verkligen att tempen höjdes tidigt pÄ dagen. Cykeltid: 4h38

Ut pĂ„ löpningen var det full fokus pĂ„ att hitta farten (inte för fort), rytmen och att tidigt fĂ„ i sig mer vatten och is i drĂ€kten. Jag har alltid en strikt plan för energiintaget (1 gel/30g CHO var 20:e minut) som jag försöker följa sĂ„ noggrant som möjligt för att inte lĂ€mna nĂ„got Ă„t kĂ€nsla eller lust (vilket jag lĂ€rt mig funkar dĂ„ligt pĂ„ en ironman). Jag upplevde det tidigt som vĂ€ldigt varmt och la lite extra tid pĂ„ varje kontroll för att fĂ„ tag pĂ„ is och ispĂ„sar och lite extra dricka. Benen kĂ€ndes ganska ok och fram till 25-30km lĂ„g jag Ă€nda bra med pĂ„ mĂ„ltiden jag hade med löpning strax över 3hr. I Energy Lab började benen vackla och nĂ„gonstans dĂ€r slutade jag att titta pĂ„ pulsen och mellantiderna utan bara fokusera pĂ„ det som gjorde att benen fortsatte röra sig framĂ„t. I mĂ„l gick jag pĂ„ en 3h11 löpning och slutade pĂ„ position 9. 

Nöjd? Mja, sjÀlvklart var förvÀntningarna högre stÀllda efter förra Ärets 5:e plats. Jag hade ocksÄ ett högre satt mÄl med löpningen och kÀnde att jag inte riktigt fick ut kapacitet jag har pÄ cykeln. Trots det körde jag ÀndÄ 5min snabbare Àn förra Äret, 5 av tjejerna framför mig satte tider som gick in pÄ Top 10 Fastest Times pÄ Hawaii och Lucy satte nytt banrekord. Det Àr bara att konstatera att nivÄn pÄ Ironman nu Àr bÀsta nÄgonsin pÄ damsidan. Det Àr en hÀftig tid att verka i!

Efter mĂ„lgĂ„ng blev jag riktigt dĂ„lig och hamnade i sjukvĂ„rdstĂ€ltet, magen kollapsade och jag var illamĂ„ende. Efter ett dropp och ett par timmars observation blev jag utslĂ€ppt men fortsatte krĂ€kas pĂ„ vĂ€gen hem. Natten blev tuff och det var inte förrĂ€n pĂ„ morgonen dagen efter jag fick i mig fast föda för första gĂ„ngen sedan frukosten innan tĂ€vlingen 24hr tidigare. SĂ„ I backspegeln fĂ„r man vĂ€l ge att kroppen lĂ€mnade vad den hade ute pĂ„ banan och mer Ă€n sĂ„ Ă€r svĂ„rt att begĂ€ra av den. 

Jag summerar de sista tvĂ„ Ă„ren med tre VM-starter, tre topp-10 placeringar och en ny bĂ€sta tid pĂ„ Hawaii. 

Stort tack till Calle och Björn pÄ plats för all magiskt support under hela tiden pÄ Hawaii, och till Fredrik och Bella som pÄ hemmaplan gjort allt vad du kunnat för att fÄ mig till start i bÀsta möjliga skick.

UNBREAKABLE


December 9th, 2020 av



Challenge Vansbro Invitational


June 2nd, 2020 av



Henrik Karlsson Photography

Med nuvarande Corona restriktioner och begrÀnsningar pÄ folksamlingar med mer Àn 50pers Àr det inte lÀtt att vara elitidrottare inom en uthÄllighetsidrott.

(den trÄkiga biten:)

Ekonomin bakom vĂ„ra tĂ€vlingar bygger pĂ„ ett stort antal deltagare som betalar en anmĂ€lningsavgift. Vi har ingen publik som betalar intrĂ€de eller tv-tid man kan sĂ€lja in annonsplatser pĂ„ arenan för.  Den lilla procenten som utgör eliten Ă€r enbart kostsam för arrangören, vi vill ha gratis start och möjlighet att vinna prispengar. Vad vi har sett en del av under Ă„ret Ă€r “hemmatĂ€vlingar” dĂ€r man dels aktiverar sig sjĂ€lv – och dels stöttar eventet som inte lĂ€ngre kan hĂ„llas. Det RF-stöd som finns gĂ„r till klubbar som kan redovisa förlust pĂ„ nĂ„got sĂ€tt – de flesta klubbar inom uthĂ„llighetsidrott har inga stora förluster utan bara utebliven aktivitet. Vi har inga dyra hall-hyror, avlönade spelare, förlorade biljettintĂ€kter eller hel och deltidsanstĂ€llningar man mĂ„ste betala. SĂ„ vitt jag vet har inget av det stödet pĂ„ nĂ„got sĂ€tt varit behjĂ€lpligt till nĂ„gon idrottsutövare inom min idrottsvĂ€rld (lĂ€s cykel, triathlon etc…). RĂ„kar man inte ha ett eget företag och möjlighet att permittera sig sjĂ€lv stĂ„r man helt utan stöd eller support. 

(den roliga biten:)

DĂ€rför var det fantastiskt roligt att Tomas Viker tog initiativet att försöka genomföra en tĂ€vling för den svenska triathloneliten. Helgen som gick skulle egentligen varit SM pĂ„ Medeldistans i Vansbro, ett stort arrangemang som blivit framflyttat pga nuvarande restriktioner. 

Men om man tar bort den stora massan och bara bjuder in 25 atleter klarar man sig fint under 50 personer, jaktstart och klassindelningar gjorde ocksĂ„ sitt till att kunna separera atleter ute pĂ„ banan. 

 

Photo: Henrik Karlsson Photography

Även om tĂ€vlingen gick under begreppet “trĂ€ningstĂ€vling” och inte hade nĂ„gra premie priser finns det Ă€ndĂ„ ett stort vĂ€rde för oss atleter att fĂ„ visa upp oss, vĂ„ra sponsorer och skapa en buzz kring att det hĂ€nder nĂ„got inom sporten. 

Jag fick möjlighet att tillsammans med tĂ€vlingsledare Clas Björling hjĂ€lpa till att utforma tĂ€vlingsformatet och vi kom fram till en lite spĂ€nnande variant av en tvĂ„-dagars tĂ€vling med prolog och jaktstart. En blandning av skidĂ„kning, Super League och  VM-serie. 

Dag 1 bestod av en Supersprint (300m simning, 7km cykel, 2km löpning) med individuell start (1mins mellanrum). Dag 2 av en Enduro (2x 350m/10km/2,5km) med jaktstart baserat pĂ„ prologens resultat. 

Det Ă€r ett extremt kul sĂ€tt att tĂ€vla pĂ„ och trots att det Ă€r ett ganska smĂ€rtsamt format Ă€r det actionfyllt och underhĂ„llande. 

Photo: Henrik Karlsson Photography

Hatten av för Tomas och Clas som utan nĂ„gon finansiell vinning gav oss möjlighet att fĂ„ tĂ€vla och visa upp oss. 

Henrik Karlsson Photography




ï»ż ï»ż