Vår i motvind men nu på plats i Sydafrika

Det blev en vår i uppförsbacke med motvind och uppströms känsla.

Ett steg fram – tvÃ¥ bak pÃ¥ ett ungefär.

Trots en bas och rutiner som funkar, fantastisk hjälp från Access rehab och en bra plan för att komma igång gick det inte så spikrakt som var planen.

Efter lägret på plagiats, där saker och ting äntligen börjat lossna, åkte jag på ett virus.

Inte det traditionella ligga hemma i soffan och snuva utan en rövare som satte sig på mina nervrötter i nacken.

Rygg och axlar påverkades rejält och gav problem med motoriken och jag fick stickningar och domningar i händer i och underarmar. Samtidigt var jag väldigt trött och pulsen var höjd.

Så istället för att höja ribban ett snäpp, börja med fartpass och slipa formen inför resan till Sydafrika satt jag på en säng i Huddinge och väntade på att en bunke tests skulle göras. Åt sjukhusbricke mat och kände mig så långt bort man möjligtvis skulle kunna komma från någon form av tävlingsbana.

Att tävla Sydafrikanska mästerskapen i slutet på Mars försvann helt från planen, och säsongsdebut blir framflyttad tills det känns som att saker och ting är mogna för den nivån en VM-Series start kräver.

Jag kunde så småningom rulla igång igen och träningen började återfå sina rutiner. Tyvärr åkte jag då istället på ett nytt problem med min fot. Denna gång ett ben som satt sig lite snett eller hängt upp sig på något vis.

Resan bokades om och jag spenderade istället tvÃ¥ veckor med dagliga besök hos access rehab.  Foten är fortfarande irriterad – men jag är nu pÃ¥ plats i Stellenbosch, SA för Ã¥rets första läger med Darren Smith och hans D-squad.

Hoppas att det kanske är nu det kommer att släppa…

Att foten insett att det är lika bra att sammarbeta, och att en känsla av form och snabbhet så småningom skall kunna infinna sig.

Att jag innan lägret är slut skall få ha plockat fram den där Lisa från 2012 som hade fullt förtroende i sin kropp och sin kapacitet.

Som hade en skarp plan och agenda och inte var tvungen att anpassa runda eller pass beroende på kroppens status.

Deb där Lisan som var given i sportens yttersta topp skikt.

Den finns ju där någonstans den saken är säker.

Någonstans måste ju även en bergochdalbana ta slut tänker jag.