Det har varit en lÄng vinter.
MÄnga förÀndringar sedan samma tid förra Äret.
Ny trĂ€ningsbas, ny vĂ€gledning – och mĂ„nga nya aspekter i livet.
Jag har cyklat fler pass iklÀdd trippellager och med mössa pÄ huvudet denna vintern Àn totalt under de föregÄende 5 Ären.
Men det har varit mycket trĂ€ning – och det har varit bra trĂ€ning.
Just nu Àr jag inne i de sista tunga veckorna inför Challenge Fuerteventura.
Det Ă€r tre veckor kvar, vilket ger mig lite drygt tvĂ„ veckors jobb – följt av lite vĂ€lbehövlig uppfrĂ€schning.
Vilket Àr ett ord som kÀnns vÀldigt frÀmmande inför dagens lopp PremiÀrmilen.
Jag har sett bitar av skriverier som satt mig som favorit.
Hade de haft lite bra stalltips och insider info kanske de hade tÀnkt annorlunda.
Hade jag varit du, hade jag inte satsar för mÄnga slantar pÄ denna lite trötta springare idag.
“Du ska vĂ€l inte snacka ner dig sjĂ€lv inför start Lisa?”
Nej det ska jag inte. Jag kommer att stÀlla mig pÄ startlinjen och be kroppen att göra allt den kan för att fÄ det grymmaste trÀningspass möjligt inför kommande sÀsong.
Ibland tÀvlar man enbart för att bli bÀttre, med tuffheten och smÀrtan som enda syfte.
Alternativet hade varit att stÀlla mig pÄ ett löpband och sÀtta tempot till nÄgonstans kring de 3:30min/km och stoppa in hörlurarna. Eller ge mig ut till Stora Skuggan vid fyra snÄret i eftermiddag och solo köra de 2x5km varven.
Och hur kul Àr det pÄ en skala?!
Nej, idag ska jag dra pÄ mig en nummerlapp, bli lite nervös, och dela de 10 kilometrarna med hundratals andra löpare.
PremiĂ€rmilen…
Kom igen nu benen.