Det här är tyvärr det närmsta jag kommer att komma cykelbanan i St. George. Efter mycket tejpande, prövande och övervägande har jag bestämt mig för att ta bort mitt namn från startlistan till morgondagens IM St George 70,3.
Min fot är fortfarande inte 100% och så här tidigt på säsongen vill jag inte riskera att förvärra eller riskera något som sedan tar lång tid att läka.
Det var inget roligt beslut att ta men jag tror att det är det klokaste för mig just nu.

Istället kommer jag imorgon att studera damernas tävling frÃ¥n en motorcykel dÃ¥ jag kommer att agera “spotter” ute pÃ¥ banan.

På söndag kommer jag att cykla tävlingsbanan i Las Vegas för att få en känsla för vad som väntar i September.
Sedan pÃ¥ mÃ¥ndag morgon flyger jag tillbaka till Stockholm och raka vägen upp till Access Rehab och sjukgymnast bänken…

Flyget från Tampa Bay/st. Petersburg gick via Houston och över Grand Canyon för att slutligen landa i Las Vegas.
Det var en fantastisk sista halvtimmes flygtid där jag hade fönsterplats och en grand view of the Grand canyon. Senare lake Hendersen och den kommande tävlingsplatsen för IM World Champs 70,3.
Tre tidszoner, 5h55 min flygtid, 2h08min transit tid.

Hyrbil är det smidigaste alternativet i USA. In med cykelväskan i baksätet, en starbucks i mugghållaren och sedan lite musik på radion.

1:50 min, 1 tidszon, 3 stater

Det var en av de absolut vackraste körningar jag har gjort. Solen gick sakta ned bakom bergen och himlen blev rosa. St Georges lampor glittrade i mörkret när jag kom fram. Och dagen kändes som den varit väldigt lång.

Från en sol till en annan.

Vägen dit gick från Fuerteventura via Rom och Newark för att slutligen komma fram till Tampa Bay, Florida. Bytena var intensiva, sätena trånga och maten ganska så eländig. Trots det var det ganska så njutbart.

Det är lätt att glömma bort att det faktiskt är den här biten man sliter sÃ¥ hÃ¥rt för. man cyklar inte runt i ett vinterkallt Stockholm bara för nöjets skull. Det är ju hela tiden det här, tävlingarna, resorna och livet – man tränar för.

Huvudsyftet med St Anthony’s är att validera min plats i Hy-Vee Triathlon i Augusti. För att göra det behöver jag enbart gÃ¥ i mÃ¥l. Genomföra loppet oavsett placering.

samma sak gäller för nästa veckas tävling i St George 70,3.

Men då är det en kvalplats till Vegas det handlar om.

Därför går jag in i den här tävlingen med blandade känslor. Jag gillar att ställa mig på startlinjen och vara grymt väl förberedd och känna suget efter att pressa mig själv riktigt hårt för att se vad kroppen kan åstakomma.

Där är jag inte riktigt idag.

Eftersom huvudfokus hela tiden legat mot augusti månad är jag fortfarande i uppbyggande och förberedande fas.

Ingen polering så att säga.

Det klarade jag mig ganska bra pÃ¥ i förre helgens Challenge Fuerteventura – men fältet här är av en annan kaliber.

Creme de la crème av triathlon.

bästa startfältet jag har sett på en icke drafting olympisk distans.

Så nu blandas vila med feel good pass och pulshöjare.

Ser på helgen som en utmärkt chans att tvinga kroppen upp på de lite högre farterna.

Ut ur comfort zonen och in i smärtans värld.