Foto: Patrik Skolling Möller
Jag har fÄtt ganska sÄ mycket frÄgor kring det hÀr med Cykelcross. Det vÀcker alltid en del intresse nÀr man bryter invanda mönster och provar nÄgot nytt. Jag vet inte hur mÄnga gÄnger jag fÄtt frÄgan vad jag skulle kunna prestera pÄ 10.000m bana. Kan du inte springa SM? Finnkampen? Hur bra Àr hon pÄ cykel jmf. de bÀsta cykeltjejerna? Det Àr spÀnnande, det tycker jag ocksÄ. Men ocksÄ ganska skrÀmmande och tillintetgörande att tÀvla i de enskilda disciplinerna.
Man bör komma ihÄg att jag trÀnar de enskilda grenarna med tanken pÄ att de skall utföras tillsammans. Jag springer aldrig frÀsch t.ex. Inför den avslutande 10km löpningen pÄ en triathlontrÀning trÀnar man mer som en halvmarathon löpare. Jag kan heller aldrig cykla max, dÄ jag helt skulle trasa sönder mina ben inför löpmomentet. I poolen Àr inte heller tanken pÄ att kunna simma en snygg 1500ing med negativ split pÄ en individuell bana. Jag har en 300 meter dÀr jag  simmar för glatta livet följt av 1200m slagsmÄl pÄ fötter.
Varför hÄller jag dÄ pÄ att slÀnga in sÄdana hÀr saker som tempo SM och cykelcross? Jag tror Emma kanske tycker att jag Àr lite jobbig, det Àr klart att det Àr hon som Àr bÀst pÄ att cykla. Hon Àr vÀrldsstjÀrna och proffs pÄ det hon gör. Att jag sen hÀnger med nÀsta gÀng och kan ta medalj pÄ tempo sm och tjejmilen sÀger mer om nivÄn pÄ resten av tjejerna i sverige.
Men det Àr bra för mig.
Det Àr klart som sjutton att det Àr bra för mig! Fler skulle hÄlla pÄ att utmana sig och slÀnga in sig i saker man inte riktigt har koll pÄ.
Jag var pÄ ett föredrag i mÄndags vars tema var elitidrott och nÀringsliv och vad vi kan lÀra av varandra. Jag fick tillsammans med Bengt Baron (vd Cloetta/Leaf) och Peter Nilsson (vd Trelleborg) prata om tankar kring prestation och vinnande koncept. Bengt Baron sa dÀr nÄgonting som fastnade.
Han berĂ€ttade om hur han varje gĂ„ng (blivit nĂ„gra gĂ„nger nu…) som han satt i bilen pĂ„ vĂ€g att starta en ny VD post undrade vad han höll pĂ„ med. “Hur sjutton lyckades jag hamna hĂ€r igen? Jag har ju  absolut ingen som helst koll pĂ„ det hĂ€r egentligen. NĂ„gon gĂ„ng kommer de att komma pĂ„ mig”.
Det satte sig.
Det var just sÄ jag kÀnde inför det kommande cykelkross SM starten.
NÄgonstans i processen frÄn det att jag signat pÄ för att köra SM och börjat trÀna lite med specifikt för det insÄg jag vilket misstag jag hade gjort.
Det hĂ€r var ju inte alls som att köra landsvĂ€g fast pĂ„ grĂ€s (som jag nog lite naivt hade förestĂ€llt mig…). Det hĂ€r var ju mer som att köra MTB pĂ„ landsvĂ€gcykel – vilket jag bör poĂ€ngtera Ă€r VĂLDIGT lĂ„ngt ifrĂ„n att cykla 9mil tempo pĂ„ rak vĂ€g.
Motorn hade jag nog lite förtroende i, men tekniken var ju lÄngt frÄn godkÀnd.
Obefintlig kanske till och med.
Det Àr ganska indignerande att som OS medaljör (i en sport dÀr cykel ingÄr) kÀnna sig riktigt urusel och dÄlig pÄ att just cykla.
Att fĂ„ börja trĂ€na pĂ„ basala saker som att svĂ€nga (pĂ„ grĂ€s och hal lera), köra pĂ„ slĂ€nt, hoppa pĂ„ och av cykeln, köra utför smĂ„ branta backar…
Saker jag ALDRIG gör i min vanliga trÀning.
Foto: mjonssonfoto.se
Det fanns en del barriÀrer att bryta. Jag var rÀdd. NÄgonstans frÄn det att jag hÄllt pÄ med fÀlttÀvlan tills nu hade jag tappat en del rÄ tuffhet. Den dÀr sköna kÀnslan nÀr man inte bryr sig om vad som ligger framför en utan allt Àr under kontroll och man litar pÄ sig sjÀlv och hÀst/cykel/vaddunuvilllitapÄ.
Nu fann jag mig sjĂ€lv bromsa mig utför en liten lerbacke nervös för att svĂ€nga vĂ€nster.Â
CX patrik som tagit sig an min cross karriÀr insÄg att han var tvungen att göra nÄgot. Han ville ha ner mig i leran, bryta den dÀr rÀdslan genom att lÄta mig upptÀcka att det faktiskt inte var sÄ farligt att Äka omkull och bita grÀs.
Instruktionen var att Ă„ka nerför backen – inte röra bromsarna – och svĂ€nga vĂ€nster. Easy enough.
Bang Lisa Ă„ker i backen.
“Nu gĂ„r jag och hĂ€mtar kameran – och du tar pĂ„ dig ett par handskar” sa Patrik och vi visste bĂ„da att detta var början pĂ„ nĂ„got bra.
Foto: Patrik Skolling Möller
PÄ landsvÀg ska man helst inte köra omkull. Oftast blir det en vÀldigt dyr historia som i bÀsta fall slutar med skrapat skinn och öm kropp -och  i vÀrsta fall med sjukhus och en lÄng period av otrÀning.
PÄ en lerig CX bana i Sköndal skrattar man lite Ät sin oförmÄga, hoppar upp och tar svÀngen igen. Kanske kanske lite bÀttre till och med.
NÄgonstans i den hÀr processen blev Lisa Norden en bÀttre cyklist.
Jag lĂ€rde mig vad grĂ€nserna gick (Ă€ven om jag Ă€nnu inte lĂ€rt mig exakt var dessa ligger alltid…) och fann en himla massa cykelglĂ€dje pĂ„ köpet.
Att fĂ„ lov att leka lite, sladda och bli smutsig – samtidigt som pulsen gĂ„r i taket och benen skriker.
En ganska sÄ skön kombination.
Men sen var det det hĂ€r med SM. Likt Bengt Baron undrade jag kvĂ€llen innan vad sjutton jag gett mig pĂ„. Jag kan ju inte det hĂ€r? Nog för att jag blivit bĂ€ttre pĂ„ att bĂ„de svĂ€nga och köra omkull. Men att göra det inför publik och med tjejer som skulle mosa mig…? Ouch..
Men, nÄgonstans inom mig fann jag den dÀr tÀvlingsdjÀvulen som tycker det Àr roligare att tÀvla och bli utmanad Àn rÀdd för att misslyckas och skÀmma ut sig.
Vad hade jag att förlora egentligen?
Redan hade jag ju vunnit pÄ processen, de sista sex veckorna hade helt klart gjort mig till en bÀttre cyklist. Tillbaka ut i VM-Serien kommer jag att besitta kunskaper och erfarenheter fÄ av de andra tjejerna ens varit i nÀrheten av. Win win.
Friskt vĂ„gat hĂ€lften vunnit.Â
SĂ€ger man ju…
Jag vĂ„gade pĂ„ rĂ€tt bra och var vĂ€l lite överladdad (nĂ„got jag tycker att CX patrik skall kĂ€nna sig nöjd med – utan hans sköndal pass hade jag mesat mig runt banan som vĂ€rsta mormorn).
Efter första springbacken pĂ„ banan fick jag en himla massa lera i klossen och fick inte i skon i pedalen. Inte nĂ„gonstans pĂ„ övre hyllan inne i skogen, inte efter löphindrerna och heller inte ute pĂ„ hĂ€ststigen fick jag i den i pedalen. Kajsa Snihs körde om och jag kunde inte hĂ„lla tempo med endast en fot med pedalkontakt. Nere i amphiteatern hörde jag Ă€ntligen det dĂ€r klicket jag vĂ€ntat pĂ„ – “nu j%#!ar skall det bli Ă„ka av” tĂ€nkte jag. En lĂ„ng tungkörd grĂ€sstrĂ€cka lĂ„g framför mig och stora möjligheter att köra ikapp Kajsa igen. Och dĂ€r missade jag det dĂ€r med rĂ€tt fart in i kurvan och Ă„kte i backen sĂ„ det tjöt om det nere vid depĂ„n. Ooops. Ăverladdad…?
LĂ€rde jag mig?Â
Njae…. jag gjorde samma misstag tvĂ„ gĂ„nger till varav en av dessa pĂ„ precis samma stĂ€lle.Â
Gamla hundar och lÀra sig sitta ni vet.
Just den platsen pĂ„ Stora Skuggan tycker jag nu skall fĂ„ en skylt med “Lisas Kurva” pĂ„.
Foto: Catarina Axelsson
SĂ„ nĂ„gra sammanfattande reflektioner frĂ„n helgen:Â
Det Ă€r bra att vara lite rĂ€dd ibland – man mĂ„ste vĂ€ga göra saker man inte Ă€r sĂ„ bra pĂ„.
Gammal Ă€r Ă€ldst – Emma Johansson Ă€r grym pĂ„ att cykla.
 Idrott skall vara roligt – det Ă€r Ă€ndĂ„ grunden i all elitverksamhet
Cykelcross publik Ă€r helt sjukt grym! – det var folkfest: grillparty, bergsprĂ€ngare, kosköllor och banderoller. MER SĂ
NT TACK! Ni fÄr vÀldigt gÀrna komma till Stockholm Triathlon i augusti nÀsta Är!
Och slutligen vill jag ocksÄ klargöra att jag nu framöver skall ÄtergÄ att göra det jag Àr bra pÄ.
Dags att skapa lite sjÀlvförtroende igen.
Jag stryker simhopp och BMX frĂ„n 2014’s planer och gĂ„r nu helhjĂ€rtat in i triathlontrĂ€ningen.
Men passa er tjejer, den nya Lisa Ă€r en jĂ€kel pĂ„ att cykla lera och hoppa pĂ„ och av cykeln…
Foto: Andreas Sandström BildbyrÄn
Ett stort tack till Specialized och Cykelspecialisten för all support med utrustning och trÀning under hösten.
Det har varit en hÀftig period!
