TrÀningen rullar pÄ i Stellenbosch


May 2nd, 2014 av



Jennie Stenerhag tillsammans med Lisa Norden före ett cykelpass

Dagarna rullar pÄ och blir till veckor och sen ganska mÄnga veckor.

Som det blir oftast, oberoende pÄ var man Àr eller vad man gör.

Efter att ha varit borta frĂ„n Darren och “D-Squad” ett  tag Ă€r det lite nytt att komma tillbaka in i gĂ€nget igen. Lite mer perspektiv och överblick Ă€n tidigare kanske. TrĂ€ningen följer i huvudsak samma principer, och Ă€r förundransvĂ€rt okomplicerad. Och det Ă€r just nog det som Ă€r lite av Darrens framgĂ„ngskoncept. Det finns inget specifikt som stĂ„r ut nĂ„gonstans egentligen, dĂ€remot Ă€r varje pass vĂ€l avvĂ€gt och med tid och kontinuitet bildas en otroligt komplett bas av trĂ€ning. Och som vi sĂ„g i Cape Town i helgen sĂ„ visade Jodie Ă„terigen att principen funkar.

Det kÀnns tryggt om man sÀger sÄ.

En försÀkran att sÄ lÀnge jag bara har lite tÄlamod sÄ kommer saker och ting att falla pÄ plats.

SĂ„ tĂ„lamod ja… nĂ„got man nog mĂ„ste ha en hel del av som triathlet.

Jag har kunnat öka pÄ löpningen en del. Inte i nÀrheten av vad jag skulle klassa som en optimal trÀningsbelastning, men dock smÄ steg i rÀtt riktning. Min gamla skada verkar ha försvunnit helt nu och ger mig inga som helst problem. DÀremot trilskas inflammationen kring benet i foten fortfarande lite grann. Veckorna rullar ju som sagt pÄ och jag skulle inget hellre Àn att kasta mig in i en 100km vecka och fÄ kippa efter andan pÄ tuffa intervall pass. Men jag vet ocksÄ att ökningen mÄste ske successivt och planen Àr som tidigare konstaterat lagd med en 2 Ärs period i tanken.

PĂ„ cykeln har jag hittat högklassigt sĂ€llskap i form av svenska mtb cyklisten Jennie Stenerhag. Hon Ă€r fast boende i Stellenbosch och har inte bara koll pĂ„ bra cykelrundor utan Ă€ven bĂ€sta kaffe stĂ€llena… Dessutom har hon ett hyfsat tryck pĂ„ pedalerna och sĂ„g till att jag fick syra upp i örsnibbarna nĂ€r vi körde 2mins intervaller tillsammans (strava fil) .

MÄlet Àr fortfarande att vara pÄ startlinjen i London men om det blir verklighet beror helt pÄ hur löptrÀningen utvecklar sig framöver. Jag har en 10 dagar hÀr nere nu och sen vÀntar ett par test lopp hemma i Stockholm för att se var jag befinner mig och hur mycket jag tÄl.

Early morning ride in Stellebosch

Frukost i trÀdgÄrden

Övning ger fĂ€rdighet...

 

Uppskjuten tÀvlingsdebut


April 21st, 2014 av



Vattenlöpning i Stellenbosch

TyvÀrr tvingas jag skjuta upp tÀvlingsdebut och ta bort mitt namn pÄ startlistan frÄn VM Series tÀvlingen i Kapstaden.

En kombination av fortsatt problem med foten och virusinfektionen jag drog pÄ mig för ett tag sedan har gjort att jag missat för mycket trÀning.

NÀr jag kom ner hit till Stellenbosch gav Darren mig en vecka för att se var jag befann mig och hur mycket trÀning jag tÄlde.

DÄ jag inte kunde fullfölja de tÀnkta löppassen utan tvingades köra en del vattenlöpning/crosstrainer istÀllet bestÀmde vi oss för att dra i bromsen och inte stressa kroppen mer Àn nödvÀndigt. MÄlet vi hade satt för det hÀr Äret var trots allt att bygga en stark kropp och bas som skall tÄla belastning kommande tvÄ Är.  Utan att ha en kniv pÄ strupen, OS lopp att genomföra eller Commonwealth Games kvalifikationer att sÀtta finns det ingen direkt anledning till att komma pÄ tÀvling utan att vara riktigt förberedd.

IstĂ€llet för att Ă„ka till Yokohama flyger jag tillbaka till Stockholm och lĂ€gger de tre sista veckornas trĂ€ning innan London pĂ„ hemmaplan. Tanken Ă€r att köra igenom kroppen genom ett par löptĂ€vlingar och kanske ett duathlon lopp eller sĂ„…

Efter knappa tvÄ veckor pÄ plats har vi dÀremot ÀndÄ kommit en ganska bra bit pÄ vÀg.

Mycket tid har lagts i gymmet och axlar/överkropps styrka och kontroll Ă€r pĂ„ vĂ€g tillbaka igen. Retningen i foten har lagt sig och jag har under helgen kunnat springa utan smĂ€rta. Utan nĂ„gra andra distraktioner lĂ€ggs all fokus pĂ„ trĂ€ning, vila, mat och rehab.NivĂ„n i gruppen Ă€r hög och varje pass krĂ€ver 100% fokus – bĂ€ttre vĂ€rdemĂ€tare pĂ„ var jag befinner mig i trĂ€ningen kan jag inte fĂ„.

Att inte kunna tÀvla nu kÀnns givetvis surt och jag Àr besviken att jag inte kunnat ta mig dit jag hade hoppats i min löptrÀning. Det har varit en vÀldigt lÄng skadeperiod och jag lÀngtar efter det dÀr brytet dÄ man plötsligt inser att man avverkat en fem-sex veckors trÀning utan avbrott eller incidenter. Att tÀvla Àr nÄgot av det bÀsta jag vet och egentligen den enda anledningen till att jag spenderar 25-30 timmar pÄ trÀning i veckan.

SÄ nu gÀller det bara att köra ner huvudet och jobba vidare den hÀr tiden i sydafrika.

Sakta men sĂ€kert sĂ„…

D-squad lÀger i Stellenbosch


April 14th, 2014 av



Samling innan simpasset pÄ Stellebosch Academy of Sport

Det var ett tag sedan sist faktiskt.

Om man rÀknar bort Playitas lÀgret i December sÄ var nog Hawaii 2012 som var förra riktiga Darren lÀgret jag var pÄ.

Playitas Àr ju mer lite som hemma, och dÀr hade jag bÄde Coach Ludde och Calle som bröt av det halva D-squad gÀnget som fanns pÄ plats.

Nu finns det ingen mer neutralistor med – utan jag Ă€r tillbaka in i vĂ€rlden av 100% triathlonfokus.

For good and for bad…

Stellenbosch Àr ett av de mest triathlon vÀnliga stÀllen jag har varit pÄ.

Förutom att det Ă€r varmt, grönt och solen skiner 98% av tiden – sĂ„ Ă€r det perfekt konstruerat för att funka som multisport bas.

En 50m pÄ universitet som ligger vÀgg i vÀgg med ett gym av gigantiskt mÄtt samt ett cafe som serverar bra lunch och fika för en spottstyver.

Dusch, bastu och skÄp finnes. Crosstrainer finnes. Bra bjÀlkar att hÀnga upp redcord i finnes.

Enda som man kanske kan klaga pĂ„ Ă€r att vattnet Ă€r lite kallt… Men, drabbar ju ingen som inte Ă€r i extrem tĂ€vlingsform Ă€nnu…alltsĂ„ simmar jag fortfarande ganska obehindrat.

Sedan Àr givetvis cyklingen extremt vacker och löpningen lÀttvarierad.

Mitt fokus för tiden hÀr nere Àr att fÄ igÄng löpningen och bygga upp en grund inför sÀsongen. Det har varit fortsatt motvind pÄ den fronten och tanken Àr vÀl att Darrens stÀndiga nÀrvaro kombinerat med Ricks rehab jobb och behandling skall fÄ mig pÄ rÀtt spÄr igen.

Intensiteten skall höjas upp pÄ de andra tvÄ grenarna och formen börja nÀrma sig det som krÀvs pÄ en VM-series bana.

Genombrotten har inte riktigt velat infinna sig Ànnu utan Ànnu handlar det om tÄlamod och försiktighet.

NĂ„got som Ă€r klart svĂ„rare och klart mer testande hĂ€r nere Ă€n hemma i Stockholm…

Man blir vÀldigt medveten om alla passen man INTE kan göra om man sÀger sÄ.

Men att ha förmĂ„nen att trĂ€na med tjejer som Jodie och Aileen (etc. etc….) Ă€r givetvis extremt fördelaktigt och ger ocksĂ„ en del sjĂ€lvförtroende.

Definitivt ett steg i rÀtt riktning.

IMG_5812

Going down Franschhoek pass (chasing Greg Roualt)

Mellan passen trÀnas det pÄ kaffe hÀndigheten vilket jag uppenbarligen har en bit kvar innan toppformen infinner sig...

Utsikten frÄn Helshoogte climb

 

 




ï»ż ï»ż