På lördag är det dags för Europeiska Mästerskapen här i Geneve.

En tävling jag inte kört på väldigt länge utan missat av olika anledningar och prioriteringar. I år är det med bas i Avoriaz/Morzine nästan hemmaplan – och med mycket poäng på spel finns alla anledningar att åka hit.

Träningen har gått fortsatt bra uppe i bergen och även om darrens motto varit sakta men säkert rör vi oss ständigt i rätt riktning. Kroppen tål träningen lite bättre, hämtar sig lite snabbare och blir lite bättre. Ribban höjs lite för varje vecka och det är njutbart att kunna genomföra de pass som är planerade. Mycket i framgångsagan handlar inte om enstaka superman pass utan, det är det ständiga smygandet av kontinutitet och återhämtning som är nyckeln.

Just därför är det lite skönt att ligga på ett hotellrum och rulla tummarna någon dag nu. Efter ett längre ganska slitigt block tar det mer än nån eftermiddag för att få både huvud och kropp redo att tackla en tävlingsbana.

Geneve bjuder på både värmebölja och en tuff bana. En rejäl backe på cyklingen förväntas dela upp fältet lite mer än vanligt och löpningen lär bli avverkar på trötta ben.

Starten för damerna går 15:30 på lördag.

Jag kör med #30 och Amanda Bohlin #40.

Jag åkte till Istanbul för att ta poäng. 

Ett kort break från träningen uppe i Avoriaz. Ett eftermiddagsflyg in på fredagen, tävling söndag och hem igen tidig måndag morgon. Ingen toppning eller massiva förberedelser, mer ett steg på vägen att ta sig tillbaka in på högsta nivån med bättre form.

Därför var det en grym känsla att få springa in och bryta det där målsnöret först.

Bästa tänkbara utdelning på både poäng och självförtroende. 

Calle flög ner och mötte upp på fredag kvällen och hjälpte till med roddandet kring tävlingen. Träning på banan och fixande med utrustning blandat med turkiskt kaffe och skaka ben på hotellrummet. Ett ganska välkommet avbrott från bubblan uppe i Avoriaz.

Tävlingen gick lite som jag hoppats, en bra simning där jag låg i spets första 500 metrarna. Kontrollerat och ganska njutbart (särskilt efter upplevelsen i Japan tidigare i våras). Vi blev en grupp på sju tjejer som lämnade T2 tillsammans och med en helt platt och oteknisk bana gick det inte att göra så mycket åt läget. Först in i T2 och sen kunde jag ganska snabbt ta ledningen på löpningen. Jag byggde upp en 15 sekunders ledning på första varvet och höll sen luckan in i mål.

BAM!

Bild: Özhan Kirmizi

Poäng, blommor och en vinst. Och en känsla i kroppen som påminde mig väldigt mycket om just varför jag håller på med sport på heltid.

Bild: Calle Friberg

Efter en tidig morgon var jag tillbaka i Avoriaz kring lunchtid. Ett lätt simpass och en timme på bänken med fysio Sam såg till att jag nu är redo för träningsveckan som kommer.

Nästa tävling blir EM i Geneve om två veckor, då med ännu mer poäng i potten

Det är bra fart på livet nu. 

Från Baku bar det direkt upp till Avoriaz och ett nytt träningsblock inleddes.

Träna – physio – mat – träning – physio – sova – träna…

Det är ganska oglamorösa dagar här uppe. Halvdåligt väder, tung träning och långa dagar. 

Men riktigt riktigt bra är det. Kroppen börjar svara och veckan som gått bjudit på den bästa simveckan någonsin gällande både enstaka pass och jämnhet. Nästan en overklig upplevelse när man med samma ansträngning plötsligt simmar väldigt mycket snabbare än vad man brukar. Svårt att förstå ibland, hur den där kroppen egentligen funkar. Löpningen har också tagit ett kliv framåt trots en viss försiktighet i träningsmängd. Men när man får en high 5 av Darren som säger sig ha sett en Lisa 2012 modell under passet får man var nöjd. Att det sen är en bit kvar till de tiderna är en annan sak, men när träningen nu rullar på som den ska kommer jag lite närmare för varje vecka som går.

Även Mikael Sahlberg är på plats här i Avoriaz och gästspelar i D-Squad. Micke behövde hög höjd att träna på och vårt tjejgäng behövde en kille som kunde hålla fart åt oss. Ett utmärkt utbyte som också bidrog till att det blev ett tvättäkta svenskt midsommarfirande här uppe.

På fredag åker jag och Micke vidare till Istanbul för en Europa Cup tävling.

En sprint distans med värdefulla poäng på spel. Vi jobbar alltså på min rekordlåga världsranking samtidigt som vi bygger långsiktigt mot den senare hälften av säsongen.

10 dagar låter inte som en lång tid – men kroppen ser väldigt mycket framemot att få några lättare dagar och en mini taper inför tävlingen.

Trött kropp – nöjd kropp