Photo: Delly Carr
Ibland gĂ„r det inte alls som man tĂ€nkt sig.Â
Trots en hyfsad kĂ€nsla veckan innan och ett starkt sug efter att tĂ€vla blev det helt fel.Â
Dagen innan fick jag en orovĂ€ckande kĂ€nsla i kroppen, trött, hög puls och lĂ€tt illamĂ„ende. Det kom efter kombon trĂ€ning pĂ„ simbanan följt av lunch – nĂ„gonting i det lĂ„g fel i systemet. Om jag fĂ„tt i mig nĂ„t i vattnet eller om det var maten vet jag inte – fel var det oavsett.
Jag slÀpade mig ut pÄ den nu ganska rutinartade eftermiddagsjoggen, dÀr man brukar fÄ kÀnna pÄ lÀtta ben och fÄ hÄlla i handbromsen lite. I fredags var det tunga ben och en puls pÄ 140 trots att jag höll det till en superlugn jogg kring 5:30 fart.
Fel fel fel.
SĂ„ hĂ€r ska det inte kĂ€nnas.Â
Jag hoppades att en natts sömn skulle rÀcka och att jag skulle vakna och kÀnna mig 100%.
TyvÀrr blev det inte sÄ, vilopulsen lÄg pÄ 60 vilket Àr dryga 20 slag högre Àn min vanliga. IllamÄendet lÄg kvar och magen var inte i slag. Ett kort samtal med Darren bestÀmde att han skulle införskaffa medicin mot illamÄendet och vi skulle försöka oss pÄ tÀvlandet. IllamÄende tabletter Àr kanske bra nÀr man sitter pÄ en bÄt och kÀnner sig sjösjuk, ute pÄ en VM-Series tÀvling Àr det inte optimalt. KÀnde mig snurrig och sömning och det var svÄrt att fÄ en bra kÀnsla i kroppen under uppvÀrmningen.
PĂ„ simningen fick jag en hyfsad start med ganska bra simmerskor runtomkring mig. TyvĂ€rr hamnade vi pĂ„ den platsen i fĂ€ltet dĂ€r tvĂ„ stycken “V-formationer” tidigt trycktes ihop till en stor grupp. Jag hamnade i mitten av det – och nĂ€r den anslöt till andra delen av fĂ€ltet kring första bojen var det trĂ„ngt och mĂ„nga som ville simma pĂ„ samma plats. TvĂ„ gĂ„nger hade jag tjejer klĂ€ttrandes pĂ„ ryggen och med riktigt fula trix som att dra i baddrĂ€ktsbanden och ta tag i fotleder. Det sparkades och fĂ€ktades och las energi pĂ„ att hĂ„lla sig flytande mer Ă€n att simma fort i framĂ„tgĂ„ende riktning.
Jag hamnade i det som blev andra gruppen upp ut vattnet. I den lĂ„g samtliga av mina trĂ€ningskompisar (vi fĂ„r kanske börja slĂ„ss mer pĂ„ trĂ€ningen…?) och vi var en ganska stor klunga som gav oss ut pĂ„ cykeln.
Om det var dÄligt lÀge för mig var det lÄngt ifrÄn optimalt för Jodie, min trÀningskompis, granne under de senaste fyra mÄnaderna. Med OS-kval hÀr i Gold Coast var det bÀra eller brista i detta loppet för henne.
Och hon var tvungen att visa att hon var en medaljkandidat – och slĂ„ Helen Jenkins i processen.
Helen lÄg i första gruppen och skulle snart bryta sig loss med Andrea Hewitt och Flora Duffy för att i ett tremanna break lÀgga en hel del tid till det som dÄ var första gruppen.
Jag kÀnde mig orkeslös och hade ingen kraft i benen. Normalt sett Àr inte cykeln nÄgra svÄrigheter för mig, tvÀrtom lite av en transport strÀcka som man oftast inte fÄr utnyttja till max. I lördags kÀmpade jag för att ens sitta kvar i gruppen. Jag hÀnde och slÀngde i bakre delen av gruppen och undrade hur f&%n jag skulle överleva en 10km löpning efter det hÀr.
Trots att en del av tjejerna jobbade hĂ„rt för att ta sig tillbaka in i loppet tappade vi tid pĂ„ varje varv. Jag gick ut pĂ„ löpningen men bröt efter ca 1km. Darren stod och busvisslade i backen och tecknade med en pekfinger över halsen. Ok – point taken – dags att sluta för idag.
Besviken och med tÄrarna brÀnnandes i ögonen drog jag av chipet och tog mig tillbaka till athletes lounge dÀr jag hade vÀskan med klÀder. DÀrifrÄn sÄg jag sen hur Helen sprang vidare till seger och Jodie kÀmpade förtvivlat för att tillslut sluta pÄ en 12:e plats.
Det var tĂ„rar och besvikelse blandat med glĂ€dje och high 5’s. Jag slutar aldrig förundras över de stora kĂ€nslor som delar utrymme i detta packade lilla plasttĂ€lt efter varje lopp.
Fasen ocksÄ. Det skulle ju blivit en dröse OS poÀng till in pÄ kontot. Jag hade ju tÀnkt bocka av ett gÀng jÀmna tÀvlingar och stabilt bygga vidare pÄ mina poÀng. Jag hatar nÀr kroppen inte samarbetar, oavsett om det Àr skador eller sjukdom sÄ Àr det ett hopplöst lÀge nÀr huvudet vill men kroppen kan inte.
Det bÀsta med lÀget just nu Àr att det bara Àr tvÄ veckor kvar till nÀsta tÀvling. I eftermiddag flyger jag tillbaka till Kapstaden för att ladda inför nÀsta tÀvling som blir den 24:e april nere vid V&A Waterfront. En sprint den hÀr gÄngen.
Kroppen mĂ„r bĂ€ttre (var bara en 24hr slĂ€ng – tyvĂ€rr HELT felt 24 timmar bara…) och jag skall snabbt kunna komma tillbaka in i trĂ€ning igen. Björn Sverre möter upp pĂ„ plats och jag har förmĂ„nen att ha honom med under en hel vecka dĂ€r nere.
Vi jobbar vidare…
