Solleröloppet

Näst bästa alternativet till EM visade sig finnas endast en bilresas iväg. 

En kombination av cykeltävling, fäbod och midsommarfirande är svårlaget. 

Sverige när det är som finast – träning när det är som bäst (alltsÃ¥ med nummerlapp).

En tidig start på fredagen, 100km snabbåkning i Mora trakterna och sen upp till fäboden för sill och jordgubbar.

Mentalt var det bra för mig att få fokusera på något annat. Likt cykelcross SM så är det lite obekvämt och inte riktigt hemmaplan att tävla på enbart cykel. Även om landsvägscykel ligger klart närmare det vi gör på VM Serien.

Jag jagar fortfarande tryck och fart i benen och behöver stressa på kroppen ordentligt i samtliga grenar.

Tyvärr blev fredagen inte riktigt vad jag hade hoppats på. Loppet inleddes lugnt och även med Gesunda berget efter 4km var det ingen som ville köra på. Lite halvhjärtade utbrytningsförsök som hämtades upp och däremellan nästan promenad fart på cyklandet. Lite innan halvvägs gick två tjejer loss och då de två stora lagen i klungan hade var sin tjej med i den dog tävlingen helt.

Det kändes mest som årets mest organiserade distanspass. Jag försökte att komma loss ett par tre gånger men det var ingen som var sugen på att släppa iväg mig. Och då alla var ganska pigga tack vare den låga farten var det svårt att få till något som riktigt kunde dra ut klungan.

Benen kändes egentligen väldigt bra och jag hade ganska mycket cykel i mig. Tyvärr har jag däremot inte sÃ¥ bra snäpp i benen och det tar ett tag för mig att komma upp i fart. Allt tröskeltränande för 70,3 distansen i Ã¥r har gjort nytta – pÃ¥ gott och ont…

Det blev alltså en klungspurt för 3:e platsen, en taskig kurvtagning och en dålig spurt ledde till en 11:e plats.

Lite besviken på den defensiva cyklingen rullade jag av en 25km till medan jag väntade på att herrklungan och Calle skulle gå imål efter sina något maffigare 180km.  Där hade tävlingen dött efter att ett timmertåg kommit emellan ett gäng utbrytare och huvudklungan och avståndet blåsts upp till en 5/6 minuter.

Efter lite traditionsenligt midsommar firande spontan bestämde vi oss för att åka tillbaka ner till Sollerön och följa upp med lördagens GP lopp.

Egentligen är det ju det jag egentligen verkligen behöver inför kommande VM-Series banor som Hamburg och Stockholm. Att kunna hantera igångdrag och bibehålla fart i kurvorna är ju lite nyckeln för att komma av med fräscha ben.

Soldvarvi var en triangel bana på 10 varv, spurtpris vartannat. Som gjutet för en äkta avdammning av de Nordénska benen.

Återigen med lite avvaktande körning inledningsvis. Jag gjorde ett litet ryck på varv tre och försökte få lite lucka. Bra ide då kändes det som, men inte upp för varvningsbacken på varv fyra då Mustonen tryckte på och kom loss. Mina ben var fortfarande lite stumma från att ha kört på och jag kunde inte  mer än se hur hon försvann över krönet. Därefter växlade det mycket med bitvis bra tryck och bitvis väldigt avvaktande. Återigen klungspurt och återigen ett mindre imponerade avslut och en 10:e plats.

Men med ett riktigt bra pass i bagaget.

Både för min cykling rent tekniskt (som behöver putsas på) och för ben/lungor som definitivt fick jobba ganska så ordentligt.

Dala turnén avslutades med thaimat på torget i Rättvik och statoilkaffe i bilen.

Som grädde på ett riktigt bra mos till helg.